Det paradoxala med sfären vi instigit i är att varje sak vi väljer bort förefaller komma tillbaka, om än något förklädd. Vi avstår utekvällarna, men lyckas ändå inte undfly den svettiga tillvaron, den obehagliga närheten och under vår senaste träning när jag var målvakt och fångade en boll bara meter utanför straffområdet återkom orden "man får inte ta med händerna där". Vi väljer bort sexet. Öhm. Vi "väljer" bort sexet. Jag har ändå aldrig känt mig närmre den erotiska kärnan än när vi ska träffas för att besluta om matchställen och jag hittar Stefan sittande i Kalles vardagsrum, med bar överkropp, mp3 och flåsande andhämtning samtidigt som han spänner bröstmusklerna helt ogenerat och delger oss andra hans plan att "smuggla in en godis till fängelselaget" genom att gömma den i benskyddet. När jag sa att jag ville sluta spela fotboll i IFK Berga, mitt förra klubblag, var min pappa övertygad om att jag "spelade med det andra laget".

Vi dricker inte! Men jag har aldrig känt mig så berusad, så rödkindat rofylld och uppfylld av en lycka som inte äger någon som helst reell befästning; det är bara ett korplag säger jag till mig själv, men till och med i mina inre monologer darrar jag på rösten; jag vet att det inte är sant. Det betyder mer än så. Ni ska få veta varför någon dag.