Idag mötte vi Helrörspojkarna. Jag stod i mål hela matchen på grund av slemklumparna. Här är en lista på hur det gick,

• De sköt 30 centimeter över ribban direkt på avspark, jag missbedömde min position med 10 meter genom att tro mig stå på mållinjen men egentligen stå vid straffområdeslinjen
• De var nära att skruva in en hörna, Friberg räddade mig
• Jag gjorde samma misstag som i matchinledningen, de sköt I RIBBAN på avspark
• När jag skulle boxa ut en boll hoppade jag in i ribban. Alla skrattade.

Annars tackar vi för oss nu. Korpen har uppehåll och således också vår blogg, då den kind of handlar om Korpen. Vi ses igen i augusti. Då jävlar.

Målgörare och målvakt.

Svett, bad, smält glass, getingar, allergi, andningssvårigheter, sjukhus, död. Sommaren är här vilket inte endast betyder invaderande Himmler-kopior som steker fläsk i hamnen. Ny design och gladare färger tillhör också sommartraditionerna och därför presenterar vi FC Fruktstund V 1.2 med inbyggd kylare och ismaskin! 

Auf Wiedersehen! 

/  Mikael

Hej!

Förlåt för vi inte har bloggat men det har faktiskt inte varit vårt fel. Mikael åkte till Spanien och bloggen är registrerad på hans mail och när blogg.se sen bytte plattform var man tvungen att svara på ett aktiveringsmail för att kunna logga in på bloggen, vilket var lite svårt för oss andra i FC Fruktstund att göra. Men nu är vi tillbaka, och man kan kommentera igen.

Egentligen var det lite tur att Micke drog iväg för vi har haft massa annat för oss. Vi har jobbat, åkt till Göteborg, varit på Hultsfred och firat skolavslutningen. Vår statistikansvarige har blivit utsatt för hatbrott, förmodligen relaterat till FC Fruktstunds oväntade resultat i korpligan eller kanske för att han sköter sin uppgift så jävla kasst. Hursomhelst: förlåt.

Vi har inte ens skrivit om matchen mot Kanske Heter Vi Leif. Vi vann med 3-0, Kalle stod i mål och gjorde mål på straff. Jag gjorde mitt andra nickmål i karriären och Gust satte, som ni redan vet, sitt första. En bra avslutning innan sommaruppehållet trodde vi, men faktum är att vi faktiskt möter Helrörspojkarna nu på onsdag. Avslutningsfesten är alltså uppskjuten.

Han gjorde det. Efter 2 månaders skott utanför, över, missade straffar, brända frilägen, stolpträffar och ribbträffar gjorde han det. Det har varit en ständig press som tyngt honom. Trots förnekelser i intervjuer, "laget är det viktigaste", har vi alla vetat det, vad som är viktigast för honom. Det går att likna vid att ha en IG-varning i ett ämne hängandes över sig i en hel termin, som man vissa nätter kommer att tänka på och sen kan man inte somna om, som poppar upp i huvudet under mysiga kvällar med kompisar, kanske mitt i ett gapskratt som resulterar i ett abrupt slut, ungefär som när Richard körde med sina stoppskratt förr i tiden, som kunde bryta ner vem som helsts psyke, mestadels Adams.