Igår vann vi mot The Naturbrukers med 3-0. Jag och Oskar fick springa till matchen eftersom gatan var avspärrad på grund av ett väggbygge. Jag vrickade foten på en trottoarkant men Oskar uppmuntrade mig att fortsätta springa. "Det är bra att springa med bruten fot, kom igen Jacke."

 Vi var en halvtimme sena. På vägen mötte vi lika sena Gust som inte kunnat komma ifrån första dagen på nya jobbet som observatör i tid, och Adam som permanentat håret anlände fem minuter innan matchstart. Han nickade inte på hela matchen för att bevara håret.

 Det blev alltså inte mycket till uppladdning och taggning i omklädningsrummet med Stefans musik, men när vi i samlad trupp, förutom Kalle som var sjuk, joggade ut över Södra Utmarken med solnedgången i ryggen och Lé Bandmask i bergsprängaren tände vi ändå till. Vi kör med individuella byten i laget, jag byter alltid med Johan Gust, vilket har både för- och nackdelar. En fördel är att jag alltid får starta under matcherna eftersom Johan är väldigt nervös av sig. En nackdel är att i slutet av matcherna kör han sina 7-minutersbyten och vägrar komma och byta. Hursomhelst:

Vi var riktigt grymma igår......! De första fem minuterna. Douglas spelade fram mig hur snyggt som helst till 1-0 och sen gjorde Oskar 2-0. Efter det blev det sämre. Vi saknade Kalle.
 

Det var dåligt fram till slutet av andra halvlek. Ur en tilltrasslad situation vann FC Fruktstund en frispark från ett till synes rätt taskigt läge, lite sådär mittimellan-långt från målet, ett avstånd som man vet att typ Paul Scholes skulle göra mål ifrån men att man själv är för dålig för att sätta den (vilket jag kanske visat att jag inte var kapabel till när jag vann en frispark, dampade på killen som kapat mig och dragit frisparken tre meter över) och då är det bra att ha sin egen Paul Scholes. Albin Karlström!
 

Matchens två höjdpunkter: Albins frispark

                                       Albins målgest

Efter matchen blev Albin utnämnd till matchens lirare och blev den första att få matchens lirare-priset som kommer hänga med från och med nu. Det är en specialupptryckt guldmedalj med rött och vitt band.

Målgörare: Jakob

                 Oskar

                 Albin


Där har han precis skjutit. Albin.

/  Jakob

Jag har fått utslag över hela kroppen. Min mamma trodde först att det var jordloppor som bitit mig men efter en snabb internetresearch har vi kommit fram till det rätta svaret. Nässelfeber! När jag var svinsjuk i åttan, med 39,5-graders feber, halsont, hosta och förkylning så fick jag hostmedicin, som det visade sig att jag förmodligen inte tålde, vilket ledde till en allergisk reaktion och jag fick illröda, kliande utslag över hela kroppen, som sen blev fyllda med vätska och vattnar. Nu är det tillbaka och jag försökte ta en bild på det men det är värst på mina överarmar och då skulle alla bara kommentera "klenjävel".

Jag läste lite om symptom och i det här stadiet är jag just nu

" Efter en kort tid utvecklas de så kallade kvaddlarna, ett rödaktigt utslag i varierande storlek, från små knoppar till större sammanhängande ytor."

Imorgon åker jag direkt till sjukhuset för att bli av med det. I stunder som denna känns det verkligen bra att ha FC Fruktstund som stöd, att söka tröst, förståelse och uppmärksamhet hos. Oskar Thor har lite problem med sin omformaterade dator, ljudet fungerar inte, men han visar ändå prov på enorm medkänsla.

jakob säger:

det är förmodligen nässelfeber igen, som jag hade i åttan, och det är det värsta som finns i hela världen. har röda utslag över hela benen och allt

Oskar säger:

kross.

jakob säger:

klarar inte av det här.  de kommer bli vätskefyllda och börja vattna sig 

Oskar säger:

HUEHUE (polackljud som oskar alltid håller på med, låter som en ko)

Oskar säger:

hade hellre haft utslag än denna skiten!

Empatisk.

Informationssamhället är oerhört produktivitetsfixerat, i och med digitaliseringen och därigenom demokratiseringen av produktionsverktygen ställer omgivningen allt högre krav på individen att påverka och medverka.

Alla ska vara delaktiga! Men det tål att sägas, många är det ändå inte. Jämsides med vår artikelserie om alla som är inblandade i FC Fruktstund, vill vi kasta lite ljus över alla som inte alls är inblandade.
Maja till exempel, en helt vanlig tjej som går första året på gymnasiet men som inte på något vis har en relation till korplaget.

Maja, du har alltså ingenting alls att göra med FC Fruktstund?

Nej.

Hur kommer det sig?

Öh, jag bryr mig bara inte.

Ok, men du är rätt snygg? Eller inte snygg kanske... Jag skulle säga att du var en 6:a, men du är jävligt sexig. Fråga mig inte varför jag tycker det, jag vet inte riktigt själv, det är bara att du är sådär högfärdigt avfärdande, det gör mig galen. Jag vill bara ha dig.

... ömh tack.

Del 1 i vår artikelserie om människorna i och omkring FC Fruktstund presenteras idag. Vem vore bättre att börja med än lagets mäktigaste man, president, Sigge Göransson? Vad gör egentligen Sigge kvalificerad nog att vara president i FC Fruktstund? Vad är hans främsta uppgifter? Vad tycker spelarna om honom? Varför vill vi i föreningen ha honom som president och hur ser förhoppningarna på årets säsong ut? Svaren kommer här.

Sigge beskriver sig själv som en i grund och botten helt vanlig kille. Det är också intrycket jag får när vi möts upp på hans favoritcafé i Kalmar. Han är en jordnära, ödmjuk och sympatisk 17-åring. Det är svårt att föreställa sig att pojken framför mig, för mer än en pojke gör han knappt anspråk på att vara, verkligen är FC Fruktstunds president. Vi slår oss ner, han tar artigt i hand, frågar om jag är törstig, och ropar till sig den söta servitörskan som han direkt charmar med ett bländvitt leende. Ryktena stämmer: Han är verkligen en kvinnornas man. Den första frågan är förstås den allra största, som alltid gäckat oss.

Varför i helvete hade du samma playlist på Winamp från femman till åttan?

Svår fråga. Jag passar.

Varför blev just du vald till president i FC Fruktstund?

Skulle väl säga att det handlar om det ekonomiska. Hur blev Roman Abramovic Chelseas ägare?

Vilka är dina primära uppgifter i laget och vilka är dina förhoppningar under Fruktstunds första säsong?

Självklart är jag optimistisk och hoppas att vi vinner serien. I övrigt tycker jag att det är mycket viktigt att vi lyckas få en fin sammansvetsat trupp med en härlig moral. Det är mycket viktigt under det här första läroåret! Min största uppgift är att ge laget stöd. Det är ett gäng bräckliga killar, Fruktstund. Sanna mina ord.

Vad fick dig att kandidera till platsen som president? Vad har du för tidigare erfarenheter av en sådan mäktig position?

Jag skulle kunna säga som så att spelet "Football Manager" har fört in mig i dessa spår. Varje gång jag spelar spelet vill jag ha mycket övergångspengar, men det är inte alltid man får det. Då vill man bara att någon ska komma och köpa upp klubben och ge mig några hundra miljoner att spendera. Nu gör jag den tjänsten för  Fruktstund. Pengar är viktiga i dagens fotboll.

Hur skulle du beskriva din ekonomiska situation privat?

Stabil.

Sigge Göransson är en man av sin tid. Det rådande klimatet i dagens fotbollsindustri kan sammanfattas i tre ord: Pengar är makt. Vissa spenderar sina dagar med att drömma tillbaka till förr, till solskensdagar där klubben med mest tradition och störst hjärta vann. Sigge ser till att pumpa in pengar i sitt lag.

Ungefär här måste Sigge kila vidare. Träning med Lindsdals A-lag står på schemat. Det är ett fullspäckat schema som FC Fruktstunds president.

Andra röster om Sigge:

Jag har funderat över om inte mitt hår har blivit en last. Det ska vårdas med diverse schampon, balsam och införpackningar, självtorkas, parfymeras och fönas innan det kan formas med vax och sprej.
Det är som att springa runt med ett nyfött barn på huvudet, samtidigt som man bär en moderlig oroskänsla i hjärtat, jämt och ständigt. Speciellt när vi spelar fotboll. Sen vi började med Korpen har jag tänkt mer och mer på om det inte är så, att håret begränsar mig. Kanske hämmar det indirekt hela laget? Sedan det dessutom tillkommit en del påtryckningar utifrån, omöjliga att bortse från i och med den intellektuella och auktoritära karaktären, har jag fattat ett beslut: Jag tänker snagga mig!

För att kontrollera så att en snaggning skulle ligga i linje med mina klara estetiska värderingar, provade jag först hur det skulle se ut. Resultatet var lugnande så ikväll ryker håret.



Såhär kommer det att se ut, ungefär.

/ Adam

Kolla. Vem kunde tro på något sånt, när vi förlorade på straffar mot Särskolan Lyckan och blev förnedrade av Försåsen? Samtidigt som vi är överlyckliga över de båda rätt så övertygande vinsterna vi tagit finns det vissa orosmoment. Ett av dem är att vi varenda match vi spelat med domare fått någon utvisad. Ett annat är att i tre matcher har vi kapat någon i straffområdet så att våra motståndare fått straff (dock har Friberg varit grym och räddat en av de två han stått på - 50% i räddningsprocent, respekt).

Störst är dock rädslan för den första förlusten i tävlingssammanhang. Vi talar inte öppet om det, men alla har det inom sig, i bakhuvudet, att varje gång vi vinner kommer förlusten närmare. Torsdagens spontana träningsmatch mot laget som kallade sig Kalmar FF bättrade inte på vårt hopp om att aldrig behöva uppleva det. Och ingen vet hur vi som lag skulle ta det.

Dagens träning ställdes in på grund av storm, sjukdomar, andra förhinder och David Källéns festresa till Bryssel.

Kasper har flytt landet och åkt till Stockholm. Svar på frågorna kommer senare.

Matchen idag var det sämsta vi presterat hittills. Och då vann vi ändå med 3-1, men det är det enda positiva jag kan se i dagens match (förutom det mest självklara då). Det började helt okej: Jag sköt i stolpen., jag sköt David i ryggen, jag sköt på Douglas som stod på mållinjen och fick bollen på hälen så den studsade i stolpen. Den studsade ut till Albin som gjorde mål (det räknar jag som assist). I övrigt missade jag varenda pass, varenda skott och varenda dribbling. Nu ska jag försöka glömma matchen och göra det gamla vanliga - fejka att jag duschar genom att spola vatten i duschen eftersom jag inte orkar duscha både på kvällen och sen imorgon igen.

Förlåt Li, för att jag var dålig, jag kunde inte ens kolla dig i ögonen efter matchen, men det var bara så tråkigt att vara dålig när du som alltid trott på mig, att jag är duktig, kollade för första gången. Förlåt.

Ledsen kille.

Det var egentligen ingen stor dag för någon i laget. När man får 1-0 i baken på straff, trots inledande enorm press, efter att Adam slängt sig på mållinjen och boxat ut bollen med handen vilket ledde till en fem minuter lång utvisning, kan det kännas väldigt tungt. Då får man förlita sig på individuella prestationer som lyfter hela laget.

Och den stod Anton för. Jag vet att vi skojat lite om honom innan, att han tar sig själv på stort allvar och kräver lagkaptensbindeln och frisparkarna men idag gjorde han verkligen skäl för det. Vid ställningen 1-1 får han en passning från vår högerback (vem det nu var just då), med en Lyckan-spelare hängandes i ryggen, när han kvicktänkt fejkar mottagning men snabbt vänder runt och hoppar över bollen som går mellan benen på Lyckankillen, och löper vidare. Han avancerar längs högerkanten, skiter i att passa mig, går själv, skottfintar och skjuter mot bortre hörnet. Målvakten är chanslös och Anton har gjort FC Fruktstunds snyggaste mål någonsin. 2-1 till Fruktstund som senare även satte 3-1 i rena glädjefnattet.

Presidenten närvarade inte idag men jag kan utan några tvivel utnämna Anton till matchens frukt.

/  Jakob

[email protected] säger:

Helvete, vi ska upp om 5 timmar och det är match imorgon!

[email protected] säger:

Aa, men jag håller med filmen, men det går åt helvete den funkar inte..

[email protected]äger:
Varför är du uppe?

[email protected] säger:
fixar lite tills imon.. dom har en så jävla farlig kille

[email protected] säger:
fan. kan man blanda dynamit med vatten?

[email protected] säger:

va?

[email protected] säger:

Vad fan gör du?

Du har precis skickat en vibb.

[email protected] säger:

Hallå???

[email protected] säger:

Jakob?

Matchens Frukt: Jakob Gustafsson

Motivering

Med en speluppfattning som få och en never-shut-up mouth springer denne man fram och tillbaka hela tiden och visar prov på en fin arbetsvilja. För att få ut max av honom krävs bra medspelare och en harmonisk tillvaro, vilket betyder att FC Fruktstund är en perfekt klubb för Jakob Gustafsson.

Passningen till David Källéns mål var matchens delikatess och det var även grädden på moset för Jakobs insats dagen till ära.

Oskar Thor stod för en gedigen insats och var väldigt nära att knipa titeln.


Fruktig kille.

/  Sigge Göransson, President

När jag och Kalle (och hans flickvän men det förstör historian lite. Att jag var utanför och sådär liksom...) kom fram till det mysiga omklädningsrummet var Stefan, som fixat fet techno-, Bloc Party-remix-, Muse- och bitpopskiva, och Friberg som tagit med en bergsprängare, redan där. Omklädningsrummet kokade över bara av hur taggad Gust var och redan efter fem minuter kunde vi konstatera att det vi länge misstänkt redan var ett faktum: Alla andra korplag,  deras medlemmar och domare hatade oss. Inte lär det ha blivit bättre under och efter matchen heller, med tanke på hur Douglas köttade ner deras målvakt, hur Oskar fick dem att kasta iväg bollen och gå hotfullt mot honom och hur Johan blev utvisad efter att ha gnällt på domaren.

Men det var en fin dag. Solen hade lyst, Adam hade slagit mig i huvudet med en lacrosseklubba på idrotten och Hultsfred släppte The Futureheads.

FC Fruktstund vann sin premiärmatch mot Byggnads med 4-1.

Mål: Jakob

        Oskar

        Oskar

        David

Straffräddning: Friberg

Fixad straff: Johan Gust

Missad straff: Johan Gust

Vår första match spelas klockan 19.30 på Södra Utmarken på onsdag. Allmänheten är mer än välkommen!

Alla i laget laddar upp på olika sätt. Stefan har bränt en uppvärmningsskiva full med techno som This Is Sparta och Calabria. Till detta har han också satt ihop en koreografi som Anton inte ser positivt på. Gust längtar ihjäl sig och sitter jämt och ständigt på Korpens hemsida och kollar på grupperna och jag är som vanligt inbillningsförkyld och knarkar Echinagaard som jag i skolan gömmer i en blå mössa när jag går in på toaletten för att hälla 20 droppar i ett halvt glas vatten och dricka. En gång i timmen.

Byggnads är tydligen hur bra som helst. Egentligen skulle de spelat i högre divisioner inom Korpen men kunde inte på grund av opassande tider. Försåsen förlorade enligt uppgift från Kalle Hammarberg med 7-1 mot Byggnads, medan vi förlorade mot Försåsen med 7-4.

Endast Stefans techno kan fixa det här.

/  Jakob

På gårdagens träning blev Molly den första att träffa FC Fruktstund. Anton vann en tablettask på OB.


Enda bilden från träningen igår. Ytterligare en i raden av bilder där mitt huvud inte får plats.

/  Jakob

Hahaha. Så jävla skevt. Adams inlägg fick mig i världens julstämning. Sitter och tänker på när jag, Anton, Richard, Isak och Daniel satt uppe till klockan 12 natten till den 1 december och väntade på att Julradio.se skulle börja. 23:58 kraschade mitt internet och funkade bara av och till hela natten. De lurade mig att Smötsiga Höndar spelats, fick veta förra veckan att det inte var sant, att de bara ville göra mig ledsen. Genomgående tema i mina minnen - folk jag delar dem med förnekar dem eller berättar i efterhand om hur de egentligen bara försökt såra mig. Som det med Stefan och min första träning i IFK Berga.

Träning i helgen, och alla måste ta med sig 150 kronor i medlemsavgift, så vi överhuvudtaget får spela!

/  Jakob

Serien börjar på onsdag och jag känner det som om det vore dagen innan julafton. På ett dåligt sätt för jag har alltid ångest den 23:e. Jag brukar tänka att jag har slösat bort tre stycken advent, att jag borde ha lyssnat på mer julmusik och bakat fler lussekatter. Vi borde ha tränat mer! Fastän att julafton kommer att vara i fem månader (serien håller på ända tills oktober), så är det ändå tiden innan, när man längtar och förbereder som är den bästa och den är snart helt förbi.

/ Adam

Idag var jag och Stefan Westman stand-ins för lagansvarige Mikael på Korpens obligatoriska upptaktsmöte veckan innan premiären. I det lilla, mysiga trähuset som Korpen Kalmar håller till i på Södra Utmarken var cirka 35 st 20-25-åringar intryckta,  och några 50-åringar, och vi, som var yngst. Alla de andra killarna har säkert långa fotbollskarriärer bakom sig som de nu varvar ner tillsammans med några polare i korpligan, medan vi bara gett upp alldeles för tidigt.

 Det var killar som aldrig varit de populäraste bland tjejerna, haft de snyggaste magarna eller de mest bländande leendena. De som helt enkelt aldrig varit Kasper Appelqvist. Men de var sköna, glada, nöjda med livet och lite fula. Och vi passade in perfekt.

Äh, när vi ändå är inne på att svara på kommentarer kan jag svara på några jag med.

Postat av:

haha. anton som alltid ska veta allt. man har faktiskt bindeln på vänsterarmen om det ska vara rätt!

Herregud. Det är Anton Holmgren, han gör inte fel! Vi har ett skitsnyggt nikemärke på vänstra tröjärmarna, inte kan han täcka över det med bindeln?

Postat av: skärpning

dags för en uppdatering, ni e ju ändå tre personer som kan skriva. Nåt inlägg om dagen borde ju vara standard. Varför kan inte de andra i laget skriva? Eftersom bloggen är om laget vore det väl passande om alla i laget kan skriva när de vill. ansträng er lite nu

Dig hatar jag. Vi tycker också det är passande - just därför får alla skriva när de vill. Alla andra har väl annat för sig helt enkelt, med träningsuppläggning, matchfixning, ställköp och lagfestfixande. Och slagsmål. Äckelhuve.

Postat av: fan

var ni tvungna att ta den tanigaste spelaren till att visa upp era nya matchställ.. ni skulle tagit någon med lite mer muskler typ Stefan eller Gust

Börja skriva roliga saker igen adam! inte för seriöst hela tiden :((((((((((((((((

Jag hinner nog inte träna alls den här veckan eftersom att vi har nationellt prov i matte på torsdag. Hade precis tänkt sätta igång med att gå igenom gamla prov, när jag började läsa om Aspergers syndrom på Wikipedia, och där stod det att skaparen av Pokémon (Satoshi Tajiri) hade det, så jag började läsa om honom istället och kom att tänka på lördagsmorgnarna när jag brukade gå upp klockan nio för att se på Pokémon. Vad hände mer dom där stunderna? Dom som man kunde fram emot en hel vecka och som gjorde en lycklig på riktigt. Visst, jag längtar till träningarna, men det är inte alls samma sak. Jag vill att Korpen ska vara mer som Pokémon klockan nio på lördag morgon, med godiset som blev över från fredagen och pappas fettfläckade vinglas kvar på tv-bordet.

Hursomhelst, jag blev sjukt sugen på att se den näst senaste Pokémon filmen: det hade tydligen kommit ut 11 stycken i japan, jag som bara trodde att det fanns tre.

Den heter Pokémon: The Rise of Darkrai

http://en.wikipedia.org/wiki/Pok%C3%A9mon:_The_Rise_of_Darkrai

/ Adam

Den verbala återgivelsen av livet är inget annat än, ett gigantiskt kylskåpspussel; de vita magnetiska ordbrickorna man kan samordna till meningar. Bristfällighetens begränsning; urvalets diktatur; språkets selektiva natur.
 
Jag kan bara försöka att förklara hur det var att träna idag. Det kändes som den definitiva övergången mellan årstiderna och allt det familjära gröna gräs som utgör Berga plan kom att bada i solsken medan vinden blåste, bara obetydligt, försiktigt, nästan som om den stannat ute hela natten för att vaja tallskogens trädkronor och först nu sömnigt började leta sig hem över de varma slätterna. Planen ligger precis vid Norrlidsbadet så de eftersläntrande brisarna förde med sig en bekant doft av salt och tång och det var precis som flaskpost, flaskpost från imorgon.

För att kringgå orden, för att ni ska förstå, vill vi inbjuda offentligheten att delta i en av våra träningar. Mer info om det framöver.  

/ Adam

Dagens trupp i nya stället.

Startuppställning:

Målvakt: Erik
Backlinje: Adam, Daniel (de spelade i princip hela matchen)
Mittfält från höger: Anton, Kalle, Oskar/Albin*
Anfall: Jakob

Bänk: Johan, Douglas, Albin/Oskar*

*Minns inte.

/  FC Fruktstund

Vafan. När vi startade den här bloggen tänkte jag att vi skulle skriva om hur mycket, och överlägset, vi vann, och hur många mål vi gjorde varje match. Om soliga dagar när vi piskade upp gamla dampgubbar. Helst såna som honom vi hyrde kanoter av för tre år sen, som lyfte upp mig i min flytväst och släpade in mig på lagret där han tryckte upp mig mot väggen och sa "Nu är du inte så jävla cool, va?!" Värt att nämna är att när man bär en flytväst har man en rem mellan benen, och om någon då sliter som fan i flytvästen åker den rakt upp i pungen, och min har inte varit sig själv den dess. Lite som Adams squash-pung.

Hursomhelst: Det var så jag trodde Korpen skulle bli. Och så släpper vi in sju mål idag. Jag kommer aldrig få revansch på den där gubben.

Vi mötte Försåsen, som de hette. Vi förlorade med 4-7 Dock är det inte fullt lika farligt som det låter. Vi hade decimerat manskap, minibröderna är i sin sommarstuga och David Källén är i Uppsala (tror vi, vi fick inte tag på honom i alla fall). Vi som var där fick stundtals upp bra spel. Adam och Daniel kämpade grymt bra på backen.

Och ändå. Vi gjorde fyra mål. Anfallsspelet blir bättre och bättre. Idag var första gången på ett och ett halvt år som jag kände mig bra på fotboll. Matchens lirare var Douglas.

Mål: Oskar, Jakob, Douglas, Albin

Assist: Jakob, Jakob, Jakob, Douglas (gissa varför jag tog med den)