Jag har funderat över om inte mitt hår har blivit en last. Det ska vårdas med diverse schampon, balsam och införpackningar, självtorkas, parfymeras och fönas innan det kan formas med vax och sprej.
Det är som att springa runt med ett nyfött barn på huvudet, samtidigt som man bär en moderlig oroskänsla i hjärtat, jämt och ständigt. Speciellt när vi spelar fotboll. Sen vi började med Korpen har jag tänkt mer och mer på om det inte är så, att håret begränsar mig. Kanske hämmar det indirekt hela laget? Sedan det dessutom tillkommit en del påtryckningar utifrån, omöjliga att bortse från i och med den intellektuella och auktoritära karaktären, har jag fattat ett beslut: Jag tänker snagga mig!

För att kontrollera så att en snaggning skulle ligga i linje med mina klara estetiska värderingar, provade jag först hur det skulle se ut. Resultatet var lugnande så ikväll ryker håret.



Såhär kommer det att se ut, ungefär.

/ Adam