Den här känslan...

Jag har aldrig känt såhär förut, någonsin. Jag vann matcher tillsammans med Berga också, och visst det var härligt. Men det var aldrig samma sak som nu. När slutsignalen ljöd i matcherna tillsammans med Berga, och deklarerade för samtliga åskådare och deltagare att vi gått vinnande ur striden, brukade jag precis som resterande spelare springa mot mitten av planen för att kramas och skaka om varandra, men när jag kom fram dit kunde anfallarna eller till och med lagledaren utbrista "men Adam, tjena, vad gör du här? Har du hejat på?"
- Alltså... näe? Jag har ju spelat hela matchen!

Visst vi vann, men jag kände aldrig det som om jag var delaktiv i vinsten. Nu däremot, fylls jag av ett bubblande välbehag och en skrikande stolthet. Varje gång vi frukstund vinner, vinner jag. För varje gång tar jag en ltien revansch på mitt förflutna.

/ Adam