Jag hörde en låt på radion här om dagen, jag satt i bilen, på väg.. som vanligt. James Blunt - You're Beautiful , oh! shit, det var längesen man hörde den, "jävla böglåt" tänkte jag och med ens kände jag mig tvungen att lyssna på texten och ta in vad det var han sa i böglåten, egentligen. Min tolkning var sådan:

"du är fin! det är sant, jag såg hennes ansikte i en folkmassa, bara en kort stund, du är fin! och jag visste inte vad jag skulle gööööra, för att jag kommer aldrig att få vara med diiig"

Direkt när jag hade smält texten så slog det mig, som jespers knytnäve en gång på en fest, att jag hade upplevt exakt det som berättades, eller inte jag egentligen, men vår allas Anton Holmgren, Kapten i FCF, hade upplevt exakt det som berättades i den här böglåten.

det var en skitvarm dag sommaren 05, liseberg, Gothia cup, Göteborg. I kön till balder (som skulle enligt den digitala klockan ta 1 h 40 min att komma längst fram) om jag minns rätt så var det kalle, jag, sigge, richard och anton som skulle åka tillsammans. kåt som man var så var vi ständigt på jakt, på jakt efter brudar (det var åtminstone vad vi sa, i praktiken var vi inte hälften så kaxiga) men nu var det något på gång, 30 minuter in i kön så stötte vi på ett par riktigt fina guzzar, det började med lite försynta blickar från bådas håll, men vi var fast, och om det berodde på en utav tjejernas sjukligt blåa ögon eller på att det stod 500 människor runt omkring oss i balderkön vet jag inte, men jag skulle gissa på det förstnämda. kön gick fram och tillbaka också så att guzzarna (förmodligen sthlmare) stod 40 platser framför oss så mötte vi dom ständigt i den magiska-karusell-labyrint-kön. vi märkte genast att anton var mest förhäxad men att det besvarades från "den blåögde" var något vi inte riktigt förstod oss på. (missförstå mig inte, men 05 så var Anton Holmgren en riktig hunk) och det utvecklades till ett spel, skulle Anton säga något för att ta kontakt, eller skulle de små fnittrande fi**orna tillslut våga möta all den maskulinitet som vi hade att ge? förstås var det Anton som skulle vara tvungen att inleda, och vi pushade alla på honom att han skulle säga något när vi möttes, men det kom aldrig och jag tror att det är något Anton ångrar än idag, jag tror inte att han ens njöt av balder, som vi hade stått och väntat på i 1h 40 minuter. kan detta ha påverkat att vi faktiskt åkte ur Gothia redan nästa dag? det finns många frågetecken men det finns bara en sak som är säker:

"Yeah, she caught my eye, As I walked on by. She could see from my face that I was, fucking high, And I don't think that I'll see her again, But we shared a moment that will last till the end."

Vad mycket annorlunda det hade varit om Anton hade vågat!!


Allt slutade med att vi kastade en trasig nalle i huvudet på en av tjejerna, jag tror det var kalle, vi fick bara huvudet tillbaka, kändes som någon slags gest. Måste ha varit till Anton : Dra åt helvete!

/  Kasper Appelqvist, Fruitboys