Jag: Visst minns man saker när man springer? Jag tror det är för att vart man än är, oberoende av allting annat, så springer man alltid på samma sätt.  Det är som om löpning existerar i en dimension där tiden står stilla, där andetagen hänger sig kvar i luften, och så varje gång man springer, andas man in en del av det förflutna. Alla tidigare gånger man sprungit smälter samman till en enda lång emotionell joggingrunda.

Oskar: Jag brukar försöka att inte tänka på någonting... fast jag tänker alltid att det här är det sista jag gör. Att när jag är klar med det här kommer jag inte behöva göra någonting mer någonsin. Då kan man ta ut sig. Varje gång tänker jag att det här är sista gången. Men sen är det alltid samma sak om en vecka, och då tänker jag igen: Det här är sista gången.

/ Adam