Om jag sluter ögonen och koncentrerar mig kan jag fortfarande höra ekot utav skratten. Ibland, precis innan jag somnar, händer det att jag ser allting i igen, precis som det var; hur snön som fallit under natten låg som ett vitt täcke över konstgräset och hur vi ensamma och omgivna av detta vinterlandskap som dröjt sig kvar, sprang fram och tillbaka över planen; bleka, illamående och utmattade men framförallt lyckliga. Den där kalla marsmorgonen skulle komma att förändra allting. Alla var så olika, befann sig på olika ställen i livet och hade sin historia och sina problem men just  den morgonen på Fredrikskans sammanbands vi av mer än mjölksyra och det faktum att alla mer eller mindre undrade vem fan Gust var och vad han gjorde där; var och en kände för första gången att vi hittat hem. - Idag, drygt fyra månader senare, kan jag inte hjälpa att undra över vart allt gick så fel.

FC Frukstund är ett lag i kris. Ledaren för vår fanclub har avgått, all regelbunden träning har upphört, och ekonomin är körd i botten. Och vi som delade 'drömmen om en bänkfri fotbollsvärld´ har i nuläget en lagkapten som stängt av två spelare från alla kommande matcher, därför att de nämnda lagkamraterna "borde veta sin plats".

Droppen som fick bägaren att rinna över för de flesta i laget var en incident i förra veckan, som tydligare än någonting tidigare blottlagde sprickorna i FC Frukstund, och som kom att öppna mångas ögonen inför vad som var på väg att hända, hur vi någon stans längs vägen förlorat allt; glädjen, kamratskapet, moral och ideal: - bakom slutna dörrar, utan att informera övriga lagmedlemmar, ska en överenskommelse mellan lagkaptenen Anton Holmgren och FC Fruktstund president kontrakterats som säger att de tre kilo kaffe, som vi tävlar om i Korpen och som vi från dag ett haft för avsikt att skänka till välgörenhet för att lindra det mänskliga lidandet, kommer att tillfalla presidenten i utbyte mot att lagkaptenen erhåller ett höjt arvode samt något som endast nämns i kontraktet i och med den diffusa formuleringen "mer makt".

Må hända att Anton är girig och matriellt fixerad - han är den enda jag känner som skriker "Jävla fattiglapp" varje gång han hör Evert Taube sjunga "Flickan från havanna, hon har inga pengar kvar" - men något sådant här, tror jag inte någotnväntat sig. Men det är väldigt talande för hur det ser ut i FC Frukstund för tillfället.

Om laget ska över huvudtaget ska kunna överleva, och om vi ska hitta tillbaka, kommer vi behöva göra en hel del radikala förändringar. Jag spår en mycket turbulent tid framöver. Därför behöver vi er, våra fans. Ni som har varit med oss från början, delat vår rädlsa och våra förhoppningar. Ni har sett våra första stapplande steg in över södra utmarkens planer och växt tillsammans med oss. Nu behöver vi er hjälp. Micke har installerat en chatfunktion till höger, och därigenom hoppas vi att ni ska kunna stötta oss igenom den svåra tid som följer.

Vi har vaknat ur drömmen, förlorat visionen, övergivit våra mål och Anton har sålt 1 miljard människors räddning. Kvar finns bara minnena, och en gnutta hopp. Nu har vi inget att förlora. Vi tänker göra allt som står i vår makt för att rädda det här laget. Följ med!