"- Idag, drygt fyra månader senare, kan jag inte hjälpa att undra över vart allt gick så fel."
 
Jag funderade på det här. Funderade på vad Fruktstund saknar och kom att tänka på att vi saknade en viss typ av spelare. Vi har Oskar som kan springa både förbi och över allt i hans väg och vi har Albin med skottet. Viktiga spelartyper som varje vinnande lag bör inneha.

I senaste matchen mot ett extremt sargat Helrörpojkarna kom spelare försent och uppvärmningen om den nu kan kallas sådan bestod mest av prat och stillastående spelare. Nu i efterhand förstår jag vad vi saknar, något som egentligen varit så uppenbart för oss alla. Fruktstund behöver en pådrivare, en ettrig liten jävel som inte riktigt skriker utan istället sprejar oss andra med projetiler av saliv. Ser ni det inte framför er? Någon som proklamerar för oss hur viktigt det är att "ha roligt" att det inte är "på allvar" men samtidigt sliter sitt hår för varje felpass, tänk er Carolina Klüft på extacy. "Det är kul att spela fotboll killar, roligt, kul!" ska efterföljas av ett "Ni spelar för fan i Korpen killar, KORPEN! Halva motståndarlaget bär käpp och ni kan ändå inte peta in ett satans mål, det här är fan inte ROLIGT!"

Känner du att du har dessa egenskaper, kanske dina förfäder var slavägare eller har du faktiskt förstått att din fulhet försvinner med lite motion: Kontakta oss!

Om jag sluter ögonen och koncentrerar mig kan jag fortfarande höra ekot utav skratten. Ibland, precis innan jag somnar, händer det att jag ser allting i igen, precis som det var; hur snön som fallit under natten låg som ett vitt täcke över konstgräset och hur vi ensamma och omgivna av detta vinterlandskap som dröjt sig kvar, sprang fram och tillbaka över planen; bleka, illamående och utmattade men framförallt lyckliga. Den där kalla marsmorgonen skulle komma att förändra allting. Alla var så olika, befann sig på olika ställen i livet och hade sin historia och sina problem men just  den morgonen på Fredrikskans sammanbands vi av mer än mjölksyra och det faktum att alla mer eller mindre undrade vem fan Gust var och vad han gjorde där; var och en kände för första gången att vi hittat hem. - Idag, drygt fyra månader senare, kan jag inte hjälpa att undra över vart allt gick så fel.

FC Frukstund är ett lag i kris. Ledaren för vår fanclub har avgått, all regelbunden träning har upphört, och ekonomin är körd i botten. Och vi som delade 'drömmen om en bänkfri fotbollsvärld´ har i nuläget en lagkapten som stängt av två spelare från alla kommande matcher, därför att de nämnda lagkamraterna "borde veta sin plats".

Droppen som fick bägaren att rinna över för de flesta i laget var en incident i förra veckan, som tydligare än någonting tidigare blottlagde sprickorna i FC Frukstund, och som kom att öppna mångas ögonen inför vad som var på väg att hända, hur vi någon stans längs vägen förlorat allt; glädjen, kamratskapet, moral och ideal: - bakom slutna dörrar, utan att informera övriga lagmedlemmar, ska en överenskommelse mellan lagkaptenen Anton Holmgren och FC Fruktstund president kontrakterats som säger att de tre kilo kaffe, som vi tävlar om i Korpen och som vi från dag ett haft för avsikt att skänka till välgörenhet för att lindra det mänskliga lidandet, kommer att tillfalla presidenten i utbyte mot att lagkaptenen erhåller ett höjt arvode samt något som endast nämns i kontraktet i och med den diffusa formuleringen "mer makt".

Må hända att Anton är girig och matriellt fixerad - han är den enda jag känner som skriker "Jävla fattiglapp" varje gång han hör Evert Taube sjunga "Flickan från havanna, hon har inga pengar kvar" - men något sådant här, tror jag inte någotnväntat sig. Men det är väldigt talande för hur det ser ut i FC Frukstund för tillfället.

Om laget ska över huvudtaget ska kunna överleva, och om vi ska hitta tillbaka, kommer vi behöva göra en hel del radikala förändringar. Jag spår en mycket turbulent tid framöver. Därför behöver vi er, våra fans. Ni som har varit med oss från början, delat vår rädlsa och våra förhoppningar. Ni har sett våra första stapplande steg in över södra utmarkens planer och växt tillsammans med oss. Nu behöver vi er hjälp. Micke har installerat en chatfunktion till höger, och därigenom hoppas vi att ni ska kunna stötta oss igenom den svåra tid som följer.

Vi har vaknat ur drömmen, förlorat visionen, övergivit våra mål och Anton har sålt 1 miljard människors räddning. Kvar finns bara minnena, och en gnutta hopp. Nu har vi inget att förlora. Vi tänker göra allt som står i vår makt för att rädda det här laget. Följ med!

Idag mötte vi Helrörspojkarna. Jag stod i mål hela matchen på grund av slemklumparna. Här är en lista på hur det gick,

• De sköt 30 centimeter över ribban direkt på avspark, jag missbedömde min position med 10 meter genom att tro mig stå på mållinjen men egentligen stå vid straffområdeslinjen
• De var nära att skruva in en hörna, Friberg räddade mig
• Jag gjorde samma misstag som i matchinledningen, de sköt I RIBBAN på avspark
• När jag skulle boxa ut en boll hoppade jag in i ribban. Alla skrattade.

Annars tackar vi för oss nu. Korpen har uppehåll och således också vår blogg, då den kind of handlar om Korpen. Vi ses igen i augusti. Då jävlar.

Målgörare och målvakt.

Svett, bad, smält glass, getingar, allergi, andningssvårigheter, sjukhus, död. Sommaren är här vilket inte endast betyder invaderande Himmler-kopior som steker fläsk i hamnen. Ny design och gladare färger tillhör också sommartraditionerna och därför presenterar vi FC Fruktstund V 1.2 med inbyggd kylare och ismaskin! 

Auf Wiedersehen! 

/  Mikael

Hej!

Förlåt för vi inte har bloggat men det har faktiskt inte varit vårt fel. Mikael åkte till Spanien och bloggen är registrerad på hans mail och när blogg.se sen bytte plattform var man tvungen att svara på ett aktiveringsmail för att kunna logga in på bloggen, vilket var lite svårt för oss andra i FC Fruktstund att göra. Men nu är vi tillbaka, och man kan kommentera igen.

Egentligen var det lite tur att Micke drog iväg för vi har haft massa annat för oss. Vi har jobbat, åkt till Göteborg, varit på Hultsfred och firat skolavslutningen. Vår statistikansvarige har blivit utsatt för hatbrott, förmodligen relaterat till FC Fruktstunds oväntade resultat i korpligan eller kanske för att han sköter sin uppgift så jävla kasst. Hursomhelst: förlåt.

Vi har inte ens skrivit om matchen mot Kanske Heter Vi Leif. Vi vann med 3-0, Kalle stod i mål och gjorde mål på straff. Jag gjorde mitt andra nickmål i karriären och Gust satte, som ni redan vet, sitt första. En bra avslutning innan sommaruppehållet trodde vi, men faktum är att vi faktiskt möter Helrörspojkarna nu på onsdag. Avslutningsfesten är alltså uppskjuten.

Han gjorde det. Efter 2 månaders skott utanför, över, missade straffar, brända frilägen, stolpträffar och ribbträffar gjorde han det. Det har varit en ständig press som tyngt honom. Trots förnekelser i intervjuer, "laget är det viktigaste", har vi alla vetat det, vad som är viktigast för honom. Det går att likna vid att ha en IG-varning i ett ämne hängandes över sig i en hel termin, som man vissa nätter kommer att tänka på och sen kan man inte somna om, som poppar upp i huvudet under mysiga kvällar med kompisar, kanske mitt i ett gapskratt som resulterar i ett abrupt slut, ungefär som när Richard körde med sina stoppskratt förr i tiden, som kunde bryta ner vem som helsts psyke, mestadels Adams.

Igår vann vi mot The Naturbrukers med 3-0. Jag och Oskar fick springa till matchen eftersom gatan var avspärrad på grund av ett väggbygge. Jag vrickade foten på en trottoarkant men Oskar uppmuntrade mig att fortsätta springa. "Det är bra att springa med bruten fot, kom igen Jacke."

 Vi var en halvtimme sena. På vägen mötte vi lika sena Gust som inte kunnat komma ifrån första dagen på nya jobbet som observatör i tid, och Adam som permanentat håret anlände fem minuter innan matchstart. Han nickade inte på hela matchen för att bevara håret.

 Det blev alltså inte mycket till uppladdning och taggning i omklädningsrummet med Stefans musik, men när vi i samlad trupp, förutom Kalle som var sjuk, joggade ut över Södra Utmarken med solnedgången i ryggen och Lé Bandmask i bergsprängaren tände vi ändå till. Vi kör med individuella byten i laget, jag byter alltid med Johan Gust, vilket har både för- och nackdelar. En fördel är att jag alltid får starta under matcherna eftersom Johan är väldigt nervös av sig. En nackdel är att i slutet av matcherna kör han sina 7-minutersbyten och vägrar komma och byta. Hursomhelst:

Vi var riktigt grymma igår......! De första fem minuterna. Douglas spelade fram mig hur snyggt som helst till 1-0 och sen gjorde Oskar 2-0. Efter det blev det sämre. Vi saknade Kalle.
 

Det var dåligt fram till slutet av andra halvlek. Ur en tilltrasslad situation vann FC Fruktstund en frispark från ett till synes rätt taskigt läge, lite sådär mittimellan-långt från målet, ett avstånd som man vet att typ Paul Scholes skulle göra mål ifrån men att man själv är för dålig för att sätta den (vilket jag kanske visat att jag inte var kapabel till när jag vann en frispark, dampade på killen som kapat mig och dragit frisparken tre meter över) och då är det bra att ha sin egen Paul Scholes. Albin Karlström!
 

Matchens två höjdpunkter: Albins frispark

                                       Albins målgest

Efter matchen blev Albin utnämnd till matchens lirare och blev den första att få matchens lirare-priset som kommer hänga med från och med nu. Det är en specialupptryckt guldmedalj med rött och vitt band.

Målgörare: Jakob

                 Oskar

                 Albin


Där har han precis skjutit. Albin.

/  Jakob